16 december 2016

I mörkret

Titta, något rör sig
i mörkret utanför.
Fotsteg hasar tunga
där ute. Lyssna! Hör!

En svart och väldig skugga
med långa, vassa klor.
Den sträcker sig mot dörren
till huset där jag bor.

Och skurkarna och tjuvarna,
nu är de nästan här!
Röster bortåt vägen
som väser, morrar, svär.

Jag önskar så att natten
snart ska vara slut,
för alla ljud hörs tydligt
och allt ser farligt ut

i trädgården som annars
är den bästa plats jag vet.
Nu ruvar den istället på
en otäck hemlighet.

Jo, så fungerar mörkret,
att det som gömmer sig däri,
är som spegelskärvor
ur ens egen fantasi.